Nioårige Gzim utvisades - nu blir han avbildad som skulptur
Skulpturen Gzim och den frusna sjön är ett av konstnären Knutte Westers verk som har berört många. Bakom monumentet gömmer sig en vacker men tragisk berättelse om vänskap, skilda vägar och återseende.
Den kosovoalbanske pojken Gzim Dervishi anlände 2003 till Boliden. Efter att ha bevittnat en massaker och flyttat runt på olika flyktingförläggningar i Europa hoppades Gzim på ett liv i Sverige. Som 8-årig asylsökande lärde han sig språket, den svenska kulturen och drömde som många andra pojkar om att bli fotbollsstjärna.
"Allting ställdes mot sin spets"
Knutte Wester studerade för tillfället vid Umeå konsthögskola och hade sin ateljé mitt i flyktingförläggningen. En dag anlände en buss med nya asylsökande. Knutte och Gzim fann varandra och kom att bli nära vänner. Varje dag besökte Gzim ateljén – tills beskedet om utvisning kom.
– Det var som om mattan drogs bort under mina fötter och allting ställdes mot sin spets, berättar Knutte Wester.
Ett ögonblick i brons
Vid en frusen liten sjö i norrland berättade Gzim om utvisningsbeslutet. Hopkrupen och med ansiktet i händerna sitter han uppgiven efter att ha lämnat beskedet till Knutte. Det är denna ögonblicksbild som Knutte Wester har förevigat i sin skulptur Gzim och den frusna sjön.
– När han berättade om utvisningen så drabbade det mig djupt. Jag fick se det från ett barns perspektiv, säger han.
”Varför är det bara vi som får fara Knutte? Vet du det?”, frågar Gzim oförstående ståendes på den isblanka sjön.
Gzim och hans familj tvingades tillbaka till ett krigshärjat Kosovo. Den svenska som han talat så väl försvann. Istället ersattes den med en desperat blandning av alla de språk som han lärt sig under sin flyktiga tid runt om i Europa. En tid där Gzims nyplanterade rötter gång på gång slets upp ur jorden för att tvingas rota sig någon annanstans.
Återseende utan ord
Två år efter att Gzim och hans familj blivit utvisade åkte Knutte till Kosovo för söka reda på honom. I dag är Gzim 17 år och pratar albanska. Knutte och Gzim som tidigare kunnat tala obehindrat om allt, är nu begränsade av den språkliga barriären. Trots det försöker de hålla kontakten via brevväxling.
Knutte berättar att Gzim var som en sol. Då han steg in i ett rum lyste det upp av hans närvaro. Han samlade på landslagströjor och hade en drös från de länder han bott i. Något som inspirerat Knutte till den skulptur som han arbetar med just nu. Den sista skulpturen av Gzim.
– Gzim bär en landslagströja ihoplappad av flera nationaliteters landslag. I en ryggsäck finns en rotvälta som skildrar hur hans rötter spretar åt alla håll. Men framifrån ser det ut som att solens strålar skiner kring honom.
