... ger garanterat en soppa. Just hemkommen från kuratorn som ska hjälpa mig att få lite ordning på allt runt omkring. Vi gjorde en lista kring hur många människor det är inblandade i oss tre personer och den blev rätt imponerande:
3 läkare (var sin)
3 kuratorer (BUP, min och habilitering)
5 sjuksköterskor (2 skolor, min och varsin till barnen)
3 specialpedagoger (1 på var skola och 1 från habilitering)
4 psykologer (BUP, stora sjukhuset, tandläkare och skola)
2 rektorer ( 2 skolor)
2 chefer (mina)
1 socialsekretare (som ännu inte har hörts av)
15 lärare (sammanlagt)
Summa 38 personer.
Inte så konstigt att ingenting funkar när ingen pratar med någon annan... Jag undrar i mitt stilla sinne om allt är så effektivt om nästan 40 personer är engagerade och ingenting syns i resultat någonstans...?
Jag snöar in på saker ibland. Just nu är det FISK. Att äta alltså. :D Det är ju riktigt gott och framför allt är det nytt i min värld - allt utom torsk och makrill. Och nytt är nödvändigt för en sån som jag när man ledsnar på allt efter tre veckor så om jag känner mig själv rätt kommer jag vara en fiskexpert innan jag är klar och sen inte titta åt en firre mer... Det är det här med LAGOM. Ett litet bekymmer men egentligen går det rätt bra utan det också.
Dottern ska påbörja nu utredning i nästa vecka. Från scratch. Det är bra, något är inte riktigt rätt och den lilla raringen slåss och bär sig åt. Har svårt att känna respekt och framför allt mot dem som ska vara auktoriteter - där funkar det inte alls.
Sonen är nöjd och lycklig. Vi är alla kära i vår nya pälsälskling på 75kg men av ungarna så är nog sonen den som är mest såld på honom. Han gillar när det är som det ska vara och i vår värld ska det finnas en koloss som är kärleksfull och dreglar. :)
Är lite nojig för framtiden... Ska snart börja jobba heltid och är SÅ tveksam. Springer benen av mig på alla möjliga instanser och möten och läkare - det är minst 2 saker varje vecka. Varje gång jag går från jobbet så kommer jag inte igång mer. Det är det här med igångssättning och att hålla fokus som bara inte funkar. Då blir jag arg och irriterad istället, springer runt och svamlar och hittar på dumheter och så blir det inget med något.
Försäkringskassan är lite rolig... Den ena instansen där (Vårdbidragsmänniskorna) tycker att jag inte ska jobba heltid så som mitt liv ser ut. Den andra änden (Sjukpenningmänniskorna) säger att jag måste ha heltid som mål - annars blir det ingen sjukersättning. Hå hå ja ja... Vad ska man säga?
Idag är det lördag. Jag verkligen ÄLSKAR lördagar. Det borde helt klart finnas två till varje vecka. :)
Jag är desperat! Ska vara på möte på skolan nu om en stund och jag är så in i h-vete trött på att tjata på alla människor om allt hela tiden. Jag KRÄKS på skolan. Många som jobbar där har liksom aldrig kommit ur den och varit i verkligheten... Först gick dom i skola, sen gick dom i mer skola för att bli lärare och sen jobbar dom på skola som lärare. Om saker inte står i en bok så finns de inte. Jag sliter ut mig på att kriga för mina barns rättigheter överallt.
Jag kämpar för att få avlastning. Det händer ingenting.
Jag funderar allvarligt på att börja med droger, försöka ta livet av mig eller bli vräkt. Då kanske någon vaknar någonstans?
Det är helt obegripligt hur man kan tro att jag ska rodda allt det här själv, jobba heltid, vara på skolan, vara på bup, vara på habiliteringar, gå på KBT med sonen... allt x två och dessutom fixa mig själv. Hur är det tänkt??!
Dagens spya var det, jag ger upp snart.
Min Bruno ska somna in idag. Vi ska vara hos veterinären idag kl sex. Han är sjuk. Han är gammal. Han ska inte lida mer. Men jag gråter och gråter och gråter...
Min trogna kompis. Tack för att jag har fått ha hand om dig.
Bokstavligt talat. Kan inte skratta för det gör så ont i revbenen men har en kompis som är helt galen. Hon är inte bra för mina revben! :)
Denna människa lyckades en gång skaffa sig whiplash-skada på en toalett. På krogen. Hon lutade sig framåt, tippade och slog huvudet i dörren. Bland annat...
Det är tur man har vänner som håller samma nivå som en själv. Världen känns mer vänlig då. :)
Jobbar hemma, har astråkigt och inte ett piller i världen kan hjälpa mig med koncentration just nu. Tror jag packar ihop för idag faktiskt, man kan inte tvinga en hjärna att fungera när den är upptagen med annat. :)
