Brev från en i publiken...

Fick detta från en ur publiken i Vaxholm. Det är sånt här som gör att man orkar att kämpa på och utsätta sig för standup. Älskart.

Tack för igår!

Vad vi skratttde åt dina fullträffar till beskrivningar av modernt vardagsliv: Barn-in-a-box - vi köper när den är på marknaden!
Det var  befriande med en kvinnlig komiker som "bara" (det är verkligen inte "bara") är en stark och smart människa som pinpointar vardagens fenomen och inte ett dumt, kvinnlig våp som spelar på fördomar. [...]

Fortfarande fnissiga hälsningar
 

Bilder från gårdagen

Bilder från stand up-föreställningen på biografen i Vaxholm. Foto Peter Nerström

En mycket rolig kväll för övrigt. Medelåldern var ungefär 70 år och det var en kul omväxling jämfört med de 20-nånting som ofta är på klubbar inne i stan.

Strömspik & konfahatt

Idag hade jag på mig konferencier-hatten. Jag brukar kalla mina olika roller för hattar. Mest för att jag själv inte ska bli så förvirrad och börja skämta om dåliga fyllor på en IT-konferens eller prata systemlösningar på Norra Brunn. (Andra hattar jag har: journalisthatten, mammahatten, teknikhatten, tramshatten, blogghatten, flickvänhatten och slamphatten. (Fast det är mer en bandana än hatt)). Jag tänker alltså hur jag mentalt tar på mig en hatt liksom istället för "gå in i en roll".

Det blev en kul dag på Rivals stora scen med det enda missödet att vi mitt under en presentation fick en "strömspik". Alltså ett mikrolitet strömavbrott som fick alla datorer och projektorer att starta om. "Haha strömspik" sa jag och skulle just börja prata om att "sätta en strömspik i kistan" att "sätta huvudet på strömspiken". Tills jag kom på att det var konfahatten som satt på, inte Göteborgshatten. Jag sa ju att det var ett bra knep.

Kändisspecial

Kändisspecial. Jomen ni fattar ju själva. Om jag är med i ett "kändisspecial" så är det ett program med betoning på "special" och inte på "kändis". Eller så menade dom att det var ett program för "specialkändisar" dvs några av kändisarna (jag) är inte inte alls så kända.

Hur som helst. Jag Kayo och Hasse Brontén var i Göteborg över dagen och spelade in Lyckohjulet kändisspecial. Programledare var Hans Wiklund och Hanna Graaf. Och det var jättekul, mycket roligare än jag trott. Vi fick snurra på ett lyckohjul och gissa bokstäver och jag fick akut dyslexi och kunde inte gissa vilken konsonant som fattades i ordet "Fredrik Lindströ_". Hasse började tävla som om det vore liv eller död och Kayo blev "bankrutt. Humor på många nivåer alltså.

Inte minst när Hans Wiklund intervuar mig:

Hans: Idag är det kändisspecial och vi har med Karin Adels-sjö. Du har gjort massa radio och TV vad gör du nuförtiden?

Jag: Jag gör TV.

Han: Just det. Lyckohjulet.

Slutfest på radion

Idag sände vi sista "På Nätet" i P1 som jag producerat sen i julas. Sen var det slutfest. På Vetenskapsradion älskar man kanelbulle och fika. Så slutfesten blev en jättefika med två halvmeters kanellängder. Jag röjde loss ordentligt och drog i mig 4 bitar.

Imorgon byter jag bana, då är det inspelning av Lyckohjulet "kändisspecial" i Göteborg. Same same but utan kanellängd.

Så gick Parlamentetauditionen

Det har tagit mig över ett dygn att smälta provspelningen. Men såhär var det:

Jag kom till studion i Filmhuset kl 15 klädd i skjorta, kavaj och ministerfrisyr. Jag hade med mig 6 ombyten, smink, skor och dator. Näsdukar, näspray, hårspray, halstabletter, en liter mjölk, barnens fredagsmys (passade på att handla när jag ändå var i stan) sambons kalsonger (råkade få med mig dom i väskan) och en bok (överslagshandling).

Hälsade på Anders S Nilsson, David Batra, Mickael Tornving, André Wikström och Annika Andersson som skulle vara i panelen. Fick en kaffe, gick igenom de olika ronderna med producenten och fick råden att "släppa loss", "improvisera" och "ha kul". Försökte Twittra lite. Funderade på hur man förbereder sig för att släppa loss. Testade att bajsa i André Wicktröms loge (på toan i logen alltså). Funkade inte. Bestämde mig för att ha kul istället.

Fadde vad hemliga gästen. Han var också nervös och väntade utanför studion. Jag sa att "jag tycker du ska fortsätta med standup för folk kommer aldrig sluta skratta åt dig". Han fattade inte skämtet, men visade ett mms med ett par nakna bröst. Innanför de stora massiva dörrarna till studion hördes ett folkhav skrikade av skratt. Hela situationen kändes surrealistisk.

Sen var det min tur. Jag fördes in i den supervarma studion med över hundra i publiken och blev presenterad: nu ska vi testa en ny tjej, väkommen Karin Adelsköööööööööld. Och så pang var vi igång. Jag hann inte tänka. Jag var bara plötsligt en i Parlamentet. Jag spelade teater, improviserade, skrek, ragglade, hostade, skrattade och fick publiken att skratta. Efter tjugo minuter och 3 ronder var det slut. Publiken gick hem. Jag stapplade ur studion.

Och sen då? Jo jag fick många komplimanger av alla, dom tyckte det gick jättebra till och med "bästa auditionen på mycket länge". Några ur publiken kom fram och berömde mig. Själv var jag också väldigt nöjd. Så nu är det bara att hålla tummarna. Det är många pusselbitar som ska på plats för att man ska få en plats. Men fuck, det var så kul att testa! Och det var verkligen bara kul och inte alls nervöst. Så drömmen fortsätter mina vänner...

Snart dags

Snart dags för audition för Parlamentet. Vi ska ses kl 15.00. Jag har laddat genom att sova två timmar, dricka 3 liter kaffe och nu ska jag hitta på en snitsig frisyr som passar en Parlamentsdeltagare. Det ska bli så himla kul att jag inte ens är nervös än.

Jag kommer inte hinna blogga mer, men vill du följa hela äventyret, så följ mig på Twitter. Och håll i tummarna.

I ett hörn på Nalen

sitter jag vid scenen. Igen. Förra gången var jag sketchtant i peruk. Idag är jag moderator och pratar internetstrategi. Det har varit en intressant men låååång dag. Hade nog inte skadat att köra lite sketcher i peruk idag heller.

Här man man kolla om man vill.

(Just nu är jag grymt kissnödig men har 1,5 timme kvar utan att kunna röra på mig. What to do?)

Nu har vi firat..

..som sig anstår en radhushagga: med fiskpinnar och potatismos.

PARLAMENTET RINGDE NYSS

MOTHA FUCKIN HELT OTROLIGT  Benjamin på Parlamentet ringde nyss. Han undrade om jag vill komma och göra audition. Redan nu på fredag! Bara sådär.

Helt otroligt. Jag trodde på sin höjd att jag kunde få komma och titta på en audition om tre år (tänkte att det här blir en en blogg som får hålla på i tio-femton år). För det är så svårt att komma med. Det är så många som vill. Det är såååååå många som vill. Och, faktiskt, jag har bara hållt på i 1,5 år.

Det är jag och en till som ska kastas in och testas inför publik efter insplelningen på fredag. Även om jag gör bra ifrån mig betyder det inte att jag kommer med i vår. Eller ens i höst. Eller alls. Detta är bara en audition. Men ändå! UNDERBART! (Och galet nervöst).