Kvinnor drabbas värst av mobbning på jobbet
Ingen att luncha med. Skitsnack bakom ryggen. Känner du igen dig? Var tionde kvinna i Sverige blir mobbad på jobbet. – Jag kände mig helt värdelös, säger Karin, som blev utsatt av både kollegor och arbetsgivare.
Mobbning på arbetsplatsen är ett stort, men dolt, problem.
– Drygt tio procent drabbas av mobbning på arbetsplatsen, varav ungefär 2,5 procent har det riktigt jobbigt, säger Margaretha Strandmark. Hon är professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet och har i många år forskat om ”kränkande särbehandling”, den officiella benämningen på mobbning på jobbet. Både män och kvinnor mobbas, men enligt Arbetsmiljöverket (AMV) toppar kvinnorna statistiken. En förklaring är att män tiger och lider och därför inte syns lika väl i statistiken.
– Men kvinnor drabbas i större utsträckning genom sitt yrkesval. De hamnar ofta i branscher där mobbning är vanligare, som vård och omsorg, säger beteendevetaren Torsten Heinberg på AMV.
Varför är det så?
– Det är en tuff arbetsmiljö med hög belastning både fysiskt och psykiskt – omständigheter som kan vara en grogrund för mobbning, säger han.
Men mobbning förekommer på alla typer av arbetsplatser. Omorganisationer, olika synsätt på vad som är viktigt och hur arbetet ska utföras, samarbetssvårigheter – listan på utlösande faktorer kan göras lång. Mobbning kan också vara omedveten. Vad somliga tycker är roligt, uppfattar andra som kränkande. Och glöm att det bara är de svaga som stöts ut. Det är en myt. En stark och kompetent medarbetare kan uppfattas som ett hot av kollegerna eller bli ett mål för avundsjuka. Mobbning slår uppåt och neråt och i sidled. I princip kan alla bli mobbade och mobbare.
– Jag tror att alla har förutsättningar för att behandla sina kolleger illa om man hamnar i en tillräckligt trängd situation, säger Margaretha Strandmark. AMV:s siffror visar att problemet växer. Från 2010 till 2015 ökade antalet anmälningar med över 65 procent. Men det betyder inte automatiskt att mobbningen ökat i samhället.
– Vi vet inte om det är en verklig ökning eller om det är anmälningsbenägenheten som ökat. Oavsett vilket är det här ett allvarligt problem, säger Torsten Heinberg.
Att bli utstött ur en gemenskap är ett stort trauma. För savannenmänniskan handlade skillnaden mellan att höra till eller inte, om liv eller död. Än idag väcker uteslutning starka känslor och en del forskare hävdar att mobbning utlöser samma slags stress som tortyr.
– Självkänslan hamnar i botten, men de mobbade kan också drabbas rent fysiskt i form av exempelvis allergier och sömnlöshet. I värsta fall har de tankar på att ta sina liv, vilket de ser som en sista utväg, säger Margaretha Strandmark.
Mobbning är ett komplext problem. Orsakerna kan vara svåra att ringa in. Och offren kan vara rädda att säga något, för vem vill framstå som en gnällspik? Dessutom kan mobbarna själva vara mobbade i en annan situation. Att problemet är komplext är dock ingen ursäkt för att inte ta itu med det. För mobbning går aldrig över av sig själv. Det gäller att tidigt uppfatta varningssignaler som klickbildningar, skitprat och sjukskrivningar. Chefen har det formella ansvaret för att förebygga, utreda och stoppa mobbning på jobbet. Men medarbetarna har också ett ansvar att lyfta problemet.
– Många chefer sopar problemet med mobbning under mattan, och det är det värsta man kan göra. Men det finns mycket att göra innan det ens är ett problem. Se till att ha en ständig dialog, för att skapa en medvetenhet om vad mobbning är, säger Margaretha Strandmark.
– Prata regelbundet om hur ni kan förebygga det. Låt det bli en stående punkt på arbetsplatsmötet. Slå fast beteendekoder, ”så här gör vi” (hälsar på alla) och ”så här gör vi inte” (sprider rykten). Risken för mobbning minskar på arbetsplatser där medarbetarna vågar, får och kan säga vad de tycker och där de bekräftas som värdefulla. Vad kan den mobbade göra?
– Börja prata med någon hen har förtroende för. En mobbad person behöver stöd från alla möjliga håll, vänner, familjen hemma, kollegor. Gå till närmaste chef – om det inte är hen som mobbar. Då kan facket hjälpa till, och även bistå i en arbetsrättslig process om det går så långt. Personalavdelningen och företagshälsovården kan också hjälpa till. Och om jag ser att någon mobbas?
– Som chef måste du omgående ta tag i det här. Det bästa är att ta hjälp av psykologer, psykoterapeuter eller socionomer på personalavdelningen eller företagshälsovården. Som medarbetare kan du vägra ställa upp på skitsnacket. Dra in den mobbade i gemenskapen. Visa ditt stöd. Uppmärksamma din chef om det är möjligt.
Två utfrysta kvinnor berättar:
Anna, 26:
– Kollegorna gick bakom min rygg
”Jag arbetade i en av Stockholms största livsmedelsbutiker. Vd:n, en man i 40-årsåldern, kränkte och trakasserade mig konstant. Han sa bland annat att jag inte var kompetent att vara människa. Till andra sa han att jag var opålitlig och oproffsig. I min roll som förtroendevalt fackombud för Handels vägrade han lyssna på mig. ’Du har inte mitt förtroende, jag har inte valt dig’, lät det. Jag försökte verkligen prata med honom, men det var omöjligt. Han lyssnade inte på mig, eftersom jag bara var en ’ung tjej’. En kollega stod på min sida, men alla andra var rädda för vd:n och gjorde vad som helst för att förbättra sin egen situation. De gick bakom ryggen på mig – det var nog det värsta. Handels och koncernledningen stöttade mig, men ägarna för bolaget som ägde butiken höll vd:n om ryggen. Först när vi hade en stämningsansökan klar till Arbetsdomstolen bad han om ursäkt och ändrade sitt beteende, förmodligen för att han riskerade att personligen få betala alla kostnader – inklusive eventuellt skadestånd. Två månader senare slutade han. När det här pågick var jag ganska stark, ville inte bli ett offer. Men efteråt kom allt ikapp mig och jag bröt nästan ihop. Då bröt jag lägligt benet istället och blev sjukskriven. Jag har kanske vunnit en seger, men jag bär med mig det här resten av livet. Nu läser jag upp mina betyg för att plugga vidare och söka ett annat jobb för att slippa vara bland kollegor jag inte har förtroende för.”
MITT BÄSTA RÅD: ”Bär inte det här själv! Ingen kan hjälpa dig om du inte berättar något för andra.”
Karin, 52:
– Jag var på väg att ta mitt liv
”Barbro var tandsköterska precis som jag. Hon pratade skit om alla, men det blev värre när praktiken köptes upp. Då började hon jävlas med mig. Hon gömde instrument och satte upp för många patienter, så jag inte hann med alla. Barbro fick med sig de andra. De hälsade inte på mig, min stol var alltid belamrad, de satte inte på kaffe till mig och talade inte om när vi skulle få viktig information om olika saker. Bland annat. Chefen vågade inte säga ifrån. Jag mådde så dåligt att jag var på väg att ta mitt liv vid några tillfällen, men tanken på mina barn stoppade mig. En dag kunde jag inte gå, det visade sig att jag hade artros i knäna och jag blev sjukskriven. Nästa helvete var när Försäkringskassan sa att jag skulle gå tillbaka till jobbet där man ville säga upp mig. Jag fick meningslösa arbetsuppgifter. Facket, Unionen, var ett enormt stöd. Jag hade aldrig klarat mig utan min företrädare som var fantastisk. Han var med under alla hemska förhandlingar med arbetsgivarens företrädare. Då fick jag höra att jag fick skylla mig själv och att man måste lära sig att inte bli mobbad. Trots att jag visste att det inte var mitt fel började jag grubbla i de banorna. Jag kände mig värdelös. Idag har jag sjukersättning och försöker att inte tänka på det som hänt. Men när det bubblar upp upplever jag allt igen.”
MITT BÄSTA RÅD: ”Vänta inte så länge som jag gjorde. Gå direkt till facket, så du får hjälp!”
(Anna och Karin heter egentligen något annat)
Har du erfarenhet av mobbning? Mejla oss och berätta på ameliahordig@amelia.se
Av: Kerstin Sundmark
